Breathe in, breathe out

Jag undrar ibland om det ska kännas så här. Den där känslan av att man är fel, en känsla av ångest som river en inombords. Som om man inte har någon anledning att ta ett steg till. Alla problem växer och kastar sig över en med full kraft. Man ligger där, vaken, undrar hur man ska sluta känna. Någonstans inser man att även om allt känns så verkligt just då är det bara en liten sak i det stora hela. Jag har egentligen inga problem, inte om man jämför med många andra. Trots det blir dessa små saker enorma och jag känner för mycket. Det kanske är så enkelt att man andas in, andas ut och går…

Detta är ett utdrag är hämtat från Agnes Åbergs blogg

Läs mer hos Agnessan